Sjuk men nöjd, är det något som ska gå ihop? Nej.

Jag är sjuk, men jag är lite nöjd, men mest över att min låt är klar.
Klar i den mån att grunderna är helt färdiga, nu behövs det slipas på.

Nu låter jag som en Anders Bagge, men det är mest ren fakta. Det ska slipas på, det ska bli super.

Denna helgen har varit så sjukt lugn för mig att jag blir lite halvt stressad.
Men samtidigt så vet jag att jag behöver det.
Ingen såndär skit med att " åh min kropp har sagt ifrån,jag behöver verkligen vila"
Utan mer att " jag är sjuk, jag stannar hemma , och så är det".
Städa sitt rum kommer man inte ifrån hur sjuk man är, och jag tänker städa skiten idag, även om det blir klart klockan 3 inatt.

Det har hänt förr gott folk , det har hänt förr, men då var det mer att jag kom på vid 2 på natten att jag behövde städa, och fick panik och städade det till klockan 3 typ.
Nöjd var jag. Och vet ni vad.. det är det som är meningen!
Kvittar när man städar, sålänge man är nöjd.

Inatt när jag inte kunde sova så kollade jag på Rånarna, mamma sa idag vid middan att : " -Är det inte den som ska va så dålig? "
Då svarade jag : " Mamma, det blir lite vad man gör det till , vad är inte dåligt liksom"

Jag borde skriva en bok med kloka grejer, typ som den här jag sa till mamma idag : " - Jag känner dig lika bra som en vante"
*

den får man klura på länge.

Världens skönaste tjej, allvarligt!
Är det något ställe hon passar respektive inte passar på så är det Idol.
Hon är brutalt ärlig, vilket är störtskönt.
Fattar inte att folk kan ogilla henne.
Jag ska säga att jag först va lite osäker på vad jag tyckte om henne, men blir bara mer och mer säker, allt hon skriver, allt hon säger , är riktigt najs!

Hon säger bara saker som ingen annan vågar säga, okej, hon säger allt , precis allt som ingen vågar säga.
Men vad gör det!


http://finest.se/userBlog/?uid=28711&beid=1226061

Läs hennes blogg, man kan inte sluta. Inte jag iallafall.

Vad sägs om en kopp kaffe till? Ja, det blir det.
Min kropp kan fan inte må bra, det är mer sanning i det än vad man kan tro.
Jag kan knappt räkna hur mycket kaffe jag dricker per dag.

Men vad gör det, man lever bara en gång, jag gillar kaffe, och det är lite så det ska va tycker jag.
Man ska ju göra det man tycker om.  
 

På tal om det, packade ner mina 10 svarta koppar från IKEA häromdagen, blev lite speciellt och packa ner saker man ska ha snart i sitt alldeles egna hem, oj oj oj va speciellt det kändes.
Men dom är snygga. Så jag har inte jättemycket ångest över just det.

Mer det här med att man ska sköta om sitt egna hem, och vara själv.
Jag kommer säkert inte våga vara själv ändå i slutändan, eller så är det precis det jag vågar, blir värsta Lara Croft och bor i ett jättestort slott.
Fast hon bodde fan inte heller själv.

Nä men självklart, här sitter jag med ett glas ramlösa, som förövrigt inte alls är ramlösa, utan Coops bordsvatten tror jag.
Smakar väl likadant. Orkar inte direkt känna efter.
Livet handlar för mycket om att känna efter och jämföra och hålla på.
Det är förjävligt.

Själv kör jag på med mitt arbetslösa liv, väntar lite på ett mirakel, typ ett brev där det står att jag har blivit erbjuden mitt drömjobb.
Kollar på "Skål". 

På TV innan idag var det Ensamma hemma eller va de nu heter, dom där barnen som blir föräldralösa och så tar storebrorn hand om dom typ... idag slog det mig att jag kände igen just storebrorsan..
Tänkte att .... "han va jävligt lik han i "Lost"
Klart det var Matthew Fox, och jag undrar varför jag inte tänkte på det när "Lost" började sändas,
istället gjorde jag tvärtom, men som jag brukar säga  : " man ska aldrig sluta förvåna sig själv "

Och jag & en kompis satt och pratade för någon dag sen... och vi sa att det skulle va väldigt "inte-oss" om vi bara tog de lugnt i helgen, ingen "fest" ingen utgång, ingenting ( nu låter det som om jag är värsta sveparn, men så är inte fallet)..

I alla fall så va vi överens, och vi sa att : " Detta är en bra idé"

Ca 10 min efter så är vi lika mycket överens om att : " I helgen så kör vi! "

Dubbelmoral, eller bara lite crazy?

Crazy skulle jag säga.

Sådärja!
Nu är jag hemma efter en hektisk dag!
Nä men mötte upp Carro vid halv-två-tiden, och åt, och det följde med en o annan tröjja hem , samt en najs parfym av GAP, washed cotton.
Mycket najs!

Efter det.... så tog jag ett gult väldigt mycket najs krösa tåg och begav mig till världens ände, nämligen kära lilla Forserum.
Där tillbringade jag några timmar och sen kom farsan och hämtade mig!

Och nu sitter jag och har kollat på Scrubs, och nu är det How I met your mother, skönaste programmen  någonsin.


Såg Burger King reklamen igen nu... så himla skön "Shaaame on youuu!!!!"
Den är sådär på gränsen att va lite för grov.
Men jag älskar den, man är inte bered på skallningen.


Och nu har jag två katter på varsin sida av mig i soffan, Sigrid och Thea, och ja, väldigt töntiga namn.
Men dom är rätt töntiga, jävligt konstiga fast ändå underbara.
Och när jag tänker på det.. så är det ju precis som jag! :)

Jag och Thea ska äta chips nu, ska fråga Sigrid om hon vill ha med.. man får ju aldrig ha något för sig själv här i detta huset.

Ska fika med min kära kompanjon Carro idag!
Så jag svälter mig själv lite nu, för jag resonerar lite som så , att köper man fika, så ska man vara hungrig.
Man ska äta upp.
Det ska vara värt det så att säga.

Fast just nu känns det som om jag svälte mig liiiite för mycket, för jag är supertrött.
Så mitt resonemang kanske inte är en sån jättebra idé ändå.

Om jag gissar rätt så kommer det bli en sallad, o cola.
Och efteråt en chailatte.
Chokladboll också då kanske, det är våran stadiga fika/mat , sådär har det sett ut i säkert 2 år.

Vi har våra traditioner.

Mamma sa : " - Idag har Simon namnsdag"
Jag: "- Jo jag visste det"
Mamma: "- Visste du det? "
Jag: " - Ja, alltså jag visste att han hade namnsdag nån dag, men jag visste inte att den dagen va idag"


Man vet mycket i livet. Det märks.

Blir så extremt jävla trött på Harpan spelet... I Vista så räknas statistik och allt såntdär, så man kan se procenten man har vunnit respektive förlorat.
Så , jag skäms inte, jag vill visa detta.



Jag orkar inte göra så det blir bra skärpa, så man får nöja sig med detta.
Kan förtydliga lite, jag har alltså spelat 496 gånger.
Jag har vunnit 45 gånger.
Och förlorat i följd 40 gånger som mest.

9% har jag vunnit. 9 jävla %.

Då kanske man tycker att jag är dålig, men seriöst, harpan är nog det mest långsökta spelet jag har varit med om. Kvittar hur man än gör, jag har ändå prövat 496 gånger, kanske jag som har otur, eller så är jag bara jävligt dålig på detta spelet.
Men jag blir så trött på det, så jag är tvungen att pröva hela tiden, jag tänker knappt längre , kanske också det som är felet, att jag förhastar mig.

Men seriöst. stört spel.
och världens sämsta idé att börja kolla statistik på skiten, man blir ju beroende.

När jag va liten så brukade jag tycka om att skriva listor, det gör jag väl fortfarande , men när jag var typ 10-12 år så brukade jag skriva upp vad jag skulle göra på dagen efter, jag skrev exempelvis typ:  07.00 gå upp!
                            07.10 Duscha!

Självklart höll jag aldrig "listan", blir lite väl mycket man ska hålla, tider att pricka rätt på så att säga, när man ska äta frukost klockan 07.23 så blir det knivigt om man råkade duscha 3 minuter för sent.. Inget blir bra då.
Alla planer går åt skogen.

Men jag skrev dom förbannade listorna i vilket fall som helst, bara för att det var roligt.
Även om jag skriver listor nu för tiden, och jag skriver typ : Städa osv.
Så håller jag aldrig det ändå, jag gör det när jag känner för det, och inte när jag har skrivit det på en lapp.
Det blir bara jobbigt, för om jag skriver en lista, och bara kommer på en sak, så börjar jag fundera och skriver upp femton andra onödiga saker till , bara för att jag ska ha saker att göra.

Jävligt ondödigt, men tidsfördriv när man va liten iallafall. 

 Nu har jag knappt skrivit något för hand sen skolan slutade känns det som , så jag har glömt bort hur man skriver.. haha skämt åsido så har jag ingen direkt handstil längre, för man måste typ hålla igång skrivandet.
Det är sant. jag lovar!
 
Kändes som att hänga ut en liten bebis och sen inte veta om man får lov till att använda bilden, meeeen , det är ju jag! så jag gör vad jag vill med denna bilden, jag jag jag jag

Freddan och Alex!


Dom här två killarna är nog dom goaste jag har sett!
En från Skåne och en från Sthlm, och hittat varandra på ett forum.
Kan det bli mer lyckligare, fatta vilken vänskap dom har dom här killarna.
Alla som ens försöker sig på att trycka ner dom här två och säga att dom är speciella , är ju bara avundsjuka på att dom är så bra kompisar.
För det första , det är så sjukt najs att dom går mot strömmen och inte dricker på en färja till Mariehamn, det är ännu mer gött att Freddan faktiskt har gjort upp en lista på godis han ska köpa , och räknat ut exakt hur mycket pengar det blir.
Så säger folk att det är speciellt, nä säger jag!
Det är väl jävligt smart, vi snackar om någon som har koll på ekonomin, till skillnad från alla nötter på båten som slänger fram kortet i baren o köper sprit o fullkomligt har noll koll på vad dom gör.

Dom här killarna har tänkt efter en gång mer än alla andra bara.
Dom har massa hobbys, dom har koll på ekonomin, dom planerar, dom är bästa vänner, dom är nöjda.
Gött säger jag!

Det kan ju minsann hända grejer på en timme , det är en sak som är säker.

Så sitter man och spelar lite lasselåtar, och så knackar det på dörren, mitt på landet, kolsvart ute.
Klockan är 21.00.

Mamma öppnar, och där står en man, som behöver låna telefon till taxi eller till någon annan, för att han har blivit avslängd från en bil ....
Han har ingen plånbok och han har ingen telefon, och har skrapat upp knät.

Ingen kan hämta han heller, så han står helt enkelt bara i hallen och har ingenstans att ta vägen.
Mamma och pappa skjutsar då in han till Statoil, för då hade han nära hem.

Jag tänker inte mer på det , men så fort dom har åkt iväg så tänker jag på alla "Efterlyst" program, eller typ alla jävla obehagliga dokumentärer om mord.
För jag är helt säker på att han skulle döda mamma och pappa.
Mest för att det kändes så konstigt att han skulle ha blivit avslängd.
Men , detta va ju ingen mördare, för mamma och pappa kom hem.

Men sjukt att man inte kan lita på andra människor som man inte känner så bra, fast samtidigt , så kanske den som blev mördad en gång också tänkte när den litade på någon den inte skulle litat på.

Blir lite svårt det där.
Jag va sjukt rädd, aldrig varit så rädd.
Så jag ringde till Carro o pratade med henne tills dom kom hem igen. haha.
Speciell upplevelse.

Varför gå ut och sen må skit dagen efter.
Varför gör man samma grej, när man vet att man mår skit ( oftast ).
Varför ger man sig in i dimman när man vet att man inte kommer hitta ut.

Sånt stort mysterium, eller inte. Självklart så är det ju på så vis att man är så himla blåögd att man skiter i konsekvenserna av det man gör eller kommer göra under kvällen, eller hur mycket alkohol som man dricker.

Man bara kör på, som om inget kan stoppa en! Och sen sitter man där dagen efter och skriker : VARFÖR?!

För jag undrar verkligen, varför! Varför gör man det.
Alla vet varför egentligen, man kanske har olika varför.
Mitt personliga varför på denna frågan blir svaret : därför!

Jag orkar inte ens spekulera varför, så jag säger bara : därför.


Så nu sitter jag är sliten som ett djur, och leker moraldrottning och säger till mig själv att detta nog va lite onödigt.
Sen nästa helg så står jag där, slänger fram kortet, leg och pengar.
Och bara slänger mig själv in i dimman så fort det bara går.
Jag vet ju om det.
Ändå sitter man och ångrar sig.
Alkohol? Vafan.

Och det enda jag pimplar idag, det är 2 liter Ramlösa, för att allt vettigt i min kropp som finns , har försvunnit. Och vätska finns inget som heter i min kropp.
Vatten vatten vatten.

Sen sitter man och nojjar över om  man har sagt eller gjort nåt lite väl dumt, mot någon eller mot sig själv.
Man kommer ihåg, men man vet ju aldrig med dom små detaljerna, som kan avgöra.
Sen märker man hur patetisk man är, eftersom ingen säkert märker att man gör på ett visst sätt.
Blir som en låtsas värld när man är ute, man bara pratar o pratar och diskuterar, men vettigt är det fan inte.
Inte någonstans.

Och nu ska jag duscha, och hoppas lite på att jag halv-drunknar så jag vaknar upp.

Känns som om jag är född år 1655.
Jag skulle tvätta en tröja, som för övrigt va tvungen att tvättas för hand ändå , så det  var ju passande nu när vi inte har vatten i kranarna..

Då får jag värma vatten i vattenkokaren... hälla  det i handfatet, hälla kallt vatten i för att det inte får va varmare än 30 grader.
Jättebra går det, sen ska jag lägga i tvättmedel, häller tvättmedel i handen, åh vilken bra idé Mimmi, jag häller typ fem kg för mycket , och kan inte stoppa tillbaks det.

Själva tvättningen går skitbra, vattnet i dunken tog nästan slut, men det va perfekt mycket vatten kvar tills morgonkaffet.
Så alla var glada och nöjda.
Tills jag ska skölja ur skiten.
Då värmer jag nytt vatten och går till handfatet, häller i det.
Och går ut i köket för att hämta kallvattnet för att det inte ska vara för varmt vatten att skölja ur tröjan i.
Kommer tillbaka till handfatet och ser att det är märkligt lite vatten kvar.. och det sjunker sakta men säkert när jag kollar efter...

Då märker jag ju att jag inte har tryckt ner den där " proppen " ordentligt.. och ska sätta ner handen och trycka dit den igen.
Nä men självklart... då har jag ju kokat vattnet och det är som det brukar va när det har kokat, stört varmt.
Vilket betyder att jag skållar händerna typ när jag försöker stoppa vattnet ( som för övrigt är nästan vårat sista vatten för kvällen... låter ju väldigt 2009) Men jag kan inte få stopp på det, så det rinner ner, alltihopa.

Så, jag får skölja det i det sista kallvattnet ungefär.
Och nu hänger min tröja nöjd och glad, och tvättad på tork.
Och jag tackar Gud för att människor va smarta nog att komma på tvättmaskinen.

Och till mormor och morfar ska jag imorgon/idag istället, så jag måste packa egentligen.
Känns ju bra att jag inte har gjort klart det.
Ska ju åka vid halv åtta imorn, för att mamma och jag ska sola innan vi åker dit.

jajaja.

Som vanligt så sitter jag med en kopp kaffe.

Kollar på "Sjunde Himlen"/ 7th Heaven.

Hatar programmet, eller hatar och hatar, men jag förstår inte mig själv när jag fortfarande tittar på det.
Dom är så problemlösa, och när det väl händer något då handlar det om att någon har varit ute en minut för mycket, eller att dom har luktat på nån som har luktat på en annan som i sin tur har druckit en öl.

Och när det väl händer nåt och familjen Camden ska lösa problemet så blir det ett jävla liv.
För ingenting.
Mamma och pappa Camden ska prata allvar och hålla på med alla, varje program är likadant.
Alltid, alltid, alltid.

Jag stör mig hela tiden på det där programmet ,och ändå kollar jag tills det slutar.

Dom borde fixa bättre program till dom som är hemma, alternativt arbetslösa som jag.
Fast dom kanske har tänkt så att ifall det är dåliga program så söker folk jobb istället.
Med Sjunde Himlen klockan 12 på en torsdag så söker jag jobb jag aldrig ens hade velat söka.

Ja, förra avsnittet av Färjan..
Kenneth,  ( han på bilden) och hon jämte, och typ 12 andra människor, som skulle dansa på färjan.
Det var deras ända mission.
Dansen.
Okej... dom får frågan: -Är ni nåt bra på att dansa då?
"Dansarna" : - Jo, men det får vi väl lov att säga att vi är.
Vid den punkten i programmet byggde jag upp lite förväntningar, tänkte mig kanske inte Bounce-kvalité, fattade att de va åt bugg hållet, tänkte att dom här grabbarna och tjejerna kan dansa bugg!

Programmet går... och dom filmar i en korridor.
Där står dom allihopa.. och... dansar? Nja.. skulle jag fått gissa så såg det ungefär ut som om dom hånglade, eller tog på varandra lite väl intimt.
Aldrig i hela mitt liv har jag sett den dans-stilen.
Jag förlikade mig lite med att det va såhär dom gjorde, men tänkte också att okej, dom dansar såhär, gnuggar pannorna ihop och har ett ben mellan tjejens ben hela tiden, samtidigt som dom gungar typ runt. ( ? )
Jag va okej med det, och  tänkte att dom varvar väl med lite bugg ibland, för att dom är ju ändå "dansare" ..

Men... nej.
Det gjorde dom inte.
Dom var nöjda , dom dansade, hela kvällen, med varandra, gnuggade pannorna, ben mellan andras ben.
Kläderna skulle va bekväma ,  så att killen kunde ha ett ben emellan tjejernas ben.
Svettband skulle man ha, för man blev svettig av att gnugga pannor.
Men dom här 12-14 "dansarna" gillade umgänget, dom åkte runt i Sverige och dansade denna dansen.
Varför undrar jag?

Hur tänkte dom?

Jaha nehe, kollade på vädret för en stund sen och såg den här mannen.

Fast såhär såg han inte ut idag !

PerErik Åberg har genomgått en extreme makeover.
Såhär ser han ut idag! Tro det eller ej, men det är samma man!

Varför, kan man då undra, varför klippte sig Pererik just 2009 .
För mig blir detta lite av en besvikelse, inte för att han inte är fin i sitt korta hår.
Men vart tog det lockiga håret i nacken vägen, eller dom runda glasögonen.
Det blev en grej med det där håret, det blev personligt.
Nu får jag tyvärr säga att Pererik är ännu en random väderleksman,
och när han nu läser upp väderleksrapporterna i framtiden så kommer jag vara besviken från första minuten till den sista.

Borde verkligen sova!
Men jag är ju inte den som är den.
Så jag sover ju inte när jag ska.

Måste upp rätt tidigt imorgon, men inte har det hindrat mig innan , att gå upp utan att ha sovit speciellt mycket är inget som hindrar Mimmi.
nejnejnej. Här är vi iskalla, och bara kör på ändå.

Skämt åsido, jag är svintrött.
Men jag tar mig inte tiden till att gå och lägga mig.
Är det nåt jag bara är med om?
Att vara för trött för att sova.

Jag älskar dryga människor, jag gör verkligen det.
För dom har så mycket energi som dom lägger på konstiga saker.
Ah, att vara dryga till exempel.
Hur orkar man vara dryg, och jobbig hela tiden?
Fattar inte det.
 Eller så är det jag som lever livet med ironi. Jag vet ju som sagt inte.



puss på't

Säger ju inte att jag är en perfekt människa, för det är jag långt ifrån.
Men jag strävar inte efter att vara dryg iallafall.
Känns lite onödigt.

Jag älskar mig själv.

Kollar lägenheter på blocket..

Har sett såna där annonser innan där det står.

" Lägenheter uthyres OMG" 

Okej tänker jag då. Det är ju jävligt moget och skriva in massa förkortningar i annonser, som om man ska hyra lägenheten för att dom avslutar med OMG , Oh My God (  i mitt huvud )

.....
Men idag läser jag en till annons och då slår det mig att dom menar Omgående.

Så jag har suttit och ratat alla annonser med OMG ordet i.
Allihopa, har suttit och skrattat dom rakt upp i ansiktet ungefär.
Så är det jag själv som är trög.

Jag har börjat hata Farmville.
Hata är väl och ta i. Men jag ogillar det skarpt..
Ändå.. så sitter jag varje dag och planerar in när jag ska skörda, när jag ska plantera, när jag ska köpa hus.. ja allt såntdär.
Och det är en plåga att veta att så fort jag loggar in på Facebook, så måste jag direkt in och kolla till min farm, för att se så inget har ruttnat, eller kolla om mina djur behöver fixas med.
Jag kan lika gärna låta skiten bara förfalla, men jag gör inte det. Det har blivit ett beroende, ett beroende utan dess like.


Helgen har gått fort, inte för att det spelar mig så stor roll. Men lite småtråkigt är det allt.

Jag sov, till klockan 4 kanske.
Gött, jag som precis hade vänt tillbaka mitt dygn.
Då vänder jag tillbaks det igen, och då är vi tillbaka på gamla spåret igen.
Vilken seger.

Idag ska jag kolla jobb igen, och sen ska jag kolla på lite lägenheter, jag vill verkligen.

Men med en jävligt dålig stämning här , så kanske jag bara sätter mig och stirrar in i en vägg istället.
Känns lite mer värt!

Lite kaffe en lördagsförmiddag. Det är inte helt fel det.

Har druckit kanske tre-fyra koppar sen jag kom hem, det är najs!

Just nu sitter jag mest och funderar på ifall jag ska skriva klart en låt, eller om jag ska duscha, eller om jag ska ta en kopp kaffe till.
Svåra beslut..

Ska kolla hur mycket pengar jag har kvar på mitt konto också, ska bli extremt spännande.
Man vet aldrig va summan är. Så nu är jag lite nervös.
Om jag har räknat rätt så är det inte så farligt.. men hur ofta räknar jag rätt?
Nä, precis, inte speciellt ofta. Så mina pengar kan lika gärna va slut , det skulle inte förvåna mig.

..........................................................

MEN.. jag hade räknat rätt, och jag är mer än nöjd nu! Göttgöttgött.
Då har jag inte dåligt samvete längre.
Ska i och för sig betala mitt nya köksbord och stolar, när vi hämtar dom, men den summan är inte så farlig.
Ser det mer som en investering..
..........................................................


Idag blir det kalas, i min släkt är det alltid kalas, och då skojjar jag inte, tror vi har lyckats typ fylla alla dagar på året med kalas.
Antingen är det folk som fyller år, eller så är det mors-dag, fars-dag.
Bröllopsdag och sånt ( iofs, så är det bara mormor och morfar som är gifta av alla , men iallafall)
Jag ser inte detta som nåt negativt dock, det är trevligt med kalas.
Man får äntligen duscha och fixa sig lite.
Klä på sig rena kläder, och va trevlig i ett par timmar.
Le och skratta.
Och prata med folk.
Nä skämt åsido. Kalas är trevligt, och släkten är najs.
Ingen annan än jag har en sånhär trevlig och bra släkt.


Nä en liten sväng in på arbetsformedlingen.se kanske man skulle ta sig?

Kaffet smakar nämligen lite öl, så det känns som ett bra tecken att söka lite jobb nu.

Eller som Simon sa:

" Jag tror att man blir lite skadad när man är arbetslös"

Ja Simon, det blir man.

I'm a living proof.

Det här är nog världens roligaste person. Skön kille helt enkelt.
Det var inte just att han va tyst , och inte så framåt med tjejerna.
Utan mer att han hade så sköna kommentarer.

-Varför valde du mig då?
-"Jo, jag skulle ju välja ett par stycken, och då hamnade du bland dom."

Alla tjejerna verkade bli hur osäkra som helst, när han inte sa ett skit, utan mest satt och nickade.

Men va gör det! Han va ju " van att va tyst" , det hade " funkat i 40 år"

Älskar att efter varje date med en tjej , så sa han antingen: "Hon hade inte glimten, men det kommer väl."
"Där var det ingen gnista, men det kommer väl"

Skönaste killen, han väntar tills dom äkta känslorna kommer, kanske tar det ett år, eller 40.
Det är äkta kärlek det!

Mitt liv är ganska roligt när man tänker efter.
Om vi tar denna dagen, så har jag gråa mysbyxor o en röd myströja ( woooho dagens outfit)
Nä, men jag har lila strumpor med tecknade flugor på, det gör ändå gräddet på moset så att säga.
Ibland , så känner jag att det är hur sjukt skönt som helst och bara ha mysbyxor på sig.

Samtidigt så skriver jag på en låt, samtidigt som jag diskar, samtidigt som jag spelar harpan ( och förlorar hela tiden) , samtidigt som jag kollar på " Små i stora världen " ( idag är familjen på nån cowboy grej, kul kul kul )

Och när jag stod där och diskade och kollade ut genom köksfönstret, ut mot våran granhäck, så ser jag två stora hål, glesa jävla hål i granhäcken... kommer osökt att tänka på varför, och står och skrattar lite tyst för mig själv.
Man ska testa allt här i livet, och för stunden va det riktigt roligt, nu i efterhand så förstod jag varför Caroline och jag hade barr överallt. Jag förstår verkligen det.

Simon sa dock att " granarna skulle fixa det själva" , "det rättar till sig sen"

Okej Simon, okej.... Det har gått 5 dagar nu, och det har inte hänt ett skit.


Nu har jag tittat på en svart halsduk typ 28 gånger och trott varenda gång att det är min katt som ligger där.
Och varje gång har jag tänkt : - Nej det är bara halsduken ju! , hur kunde jag ta så fel ?

Livet är för oförutsägbart.




Och sen ritar jag ibland också.... detta är mitt senaste.
Jag har många bollar i luften som man brukar säga, och det blir mest att jag slänger upp massa bollar, inte direkt att jag fångar dom.. haha

Man blir så sugen på & flytta hemifrån.

Jag resonerar såhär.....

    19 år och livet ligger framför en..  Ja, och det är ungefär där mitt resonemang tar slut.

Jag kan inte flytta, för jag har inte pengar till det, för det finns inga jobb att ta.
Så jag har ju inte så mycket till val just nu, innan jag verkligen har ett bra jobb.
Söker jag skolan till hösten, japp, då blir det bidrag så det bara smäller om det.
Gött med skulder, jävligt gött.

Jag har inte en aning om vart framtiden tar vägen, vad jag ska hitta på, hur jag kommer leva mitt liv, okej.. ingen vet om det.

Men ska söka Singer/songwriter linjen iallafall, bättre och ta en liten risk och försöka.
Kul grej bara helt enkelt.


Här sitter jag då.. plockar ögonbrynen & kollar på Dr.90210, plastikkirurgi, jävligt intressant.

Och för en stund sen kollade jag på någon dokumentär om en kvinna som bodde typ i Ecuador bland några berg, i ett litet tegelhus, som bestod av ett litet litet rum, där bodde hon med sin lilla dotter, eftersom hennes man hade misshandlat henne och lämnat henne själv.

Jag asgarvade.. och inget skratt som hade med att jag tyckte hon va rolig. Utan mer ... här sitter jag & plockar mina förbannade ögonbryn, oroar mig för att mina pengar inte ska räcka  ( jag har en hel del nu av min lön) jag undrar vad jag ska hitta på imorrn, på min arbetslösa dag, kanske äta ur min fulla kyl, eller kanske köpa nån onödig tröja, eller kanske bara lägga mig vid ett element och värma mig.

Såna självklara jävla saker, som man inte ens tänker på, det har inte den där kvinnan.
Hon hade inte plockat sina ögonbryn, hon kämpade för sin dotters liv, och sitt eget.
Och ögonbryn eller Dr. 90210 är inget hon ens tänker på.

mamma sa: - Va världen är orättvis!


Hmm, jo, klart den är orättvis, klart den är.

Men, vi själva har förstört det, vi själva har gjort det orättvist. Ingen kan skylla ifrån sig.
Vi är så jävla trångsynta allihopa.

Jag säger inte att man inte får plocka sina ögonbryn eller kolla på nån ytlig serie.
Men finns så mycket mer än de där jävla ytliga.

Och ännu knepigare blir det när jag nu kollar på Roast på Berns igen, samtidigt som jag tänker på världsproblemen ... haha..

Hade ett roligt telefonsamtal med Carro igår.


Carro : - Vi kanske kan gå ut nästa helg... eller iallafall försöka med det?

Själv dog jag av skratt när jag hörde va hon sa, "försöka med det"
Syftade hon på denna helgen som var, eller förra, eller förrförra?

"Eller iallafall försöka med det?"

ja , klart carro ! Vi ska försöka att gå ut, man kan väl inte överträffa sig själv flera gånger? Eller?
haha, så himla kul!


Jag har varit så himla aktiv idag, har diskat! Vilken grej egentligen, att diska.
Jag har en sån dålig inställning till det. När jag var liten så lekte jag mest runt när jag diskade, typ lekte med skummet, alltså tog jag överdrivet mycket diskmedel, så disken inte blev ren knappt, utan det va mest kladdigt av diskmedlet.
Pappa eller mamma fick alltså diska om skiten efteråt.
Jag själv tyckte att jag va världens bästa barn, som diskade och va snäll.
Men jag tog mest slut på diskmedlet.
Man tror så mycket när man är liten.

Men.. när man gick i högstadiet så lärde man ju sig på hemkunskapen att man inte ska ha så mycket diskmedel, det är inte skummet som avgör.
Fast jag känner mer att dom på hemkunskapen, snåla hemkunskapsläraren rättare sagt, ville inte att man skulle slösa på diskmedlet där heller. Här snackar vi om en kvinna som inte ville att man skulle använda ketchup till mat, för det va onödigt.
Eller en gång när vi rensade i kryddskåpet, så upptäckte vi att det fanns kryddor från 1992-1999.

Man litar inte riktigt till vad hon säger då.. jag är lite misstänksam.
Men iallafall, när jag nu ställer mig och diskar hemma så får jag panik typ, världens tråkigaste sak.
Visst, kul att det blir rent. Men under tiden?
Nä.
Kanske, kanske, kanske att man skulle uppfinna typ en motsvarighet till tvättmaskin, fast till disken istället.... 

Just a thought.

Jag gillar att jag lever mitt liv efter facebook.

Det börjar med att någon uppdaterar sin status :

Det snöar!!

Hmm tänker jag.. jasså va kul ( utan att kolla ut )

Sen kommenterar någon på den statusen, och skriver nåt i stil med: Ja men snöblandat regn bara.

Så då säger jag det till mamma: - Det va bara snöblandat regn, tydligen.

Då säger mamma: - Jaha, men vadå, har du inte kollat ut ?

Jag : -Nä, läste det på facebook.


Samma sak gäller när jag pratar med björn... 

å sistonde?

-Mimmi- säger:

såg på facebook att de snöade, är de sant eller?

Varför tar jag inte tag i mitt liv och går och städar?!
Varför?!

Kom på att det va en kille igår som frågade " - Vart jobbar du någonstans då?"

Jaha, jävla idiot, jag är arbetslös. Tackar som frågar, jag vet att jag är värdelös, med inga mål i livet och inget jobb på gång.
tack så hemskt mycket för att du påminde mig.

Nu förstår jag ju själv att det är självklart att man får fråga vart jag jobbar, eller om jag jobbar.
Men hans blick när jag står i en bar, och ser nöjd ut samtidigt som jag säger: Jag är arbetslös!
Hans blick, helt ovärderlig.
Förvånad, och lite misstänksam.
Konstig stämning. Jag undrar vad han tänkte.
Och här är hon och dränker sina sorger i sprit.
Ja, han tänkte nog så.
Det va ju sant också.

Fast istället för att dricka-gråta-däcka-depressions-snacka- ...
Så kör jag Galet-dansa-dricka-skratta-ironi-snacka..

Skratta är det bästa jag har gjort i hela mitt liv, det hjälper mot allt , nästan.

Vi säger så hej!

Jag tog fram min nya jättekopp och hällde i så mycket kaffe som jag bara kunde, typ tre vanliga koppar kaffe i en. Perfekt.
Behöver det nu känner jag.

Världens mest sjuka kväll igår.
Carro & jag satt och åt frukost och pratade igenom kvällen, det va en hel del.
Fast även om vi inte är så friska i huvvet så trivs jag med tillvaron ändå.
Vi hade väldigt kul i alla fall. All that matters.

Sjuka konversationer med random folk, det är livet det.
En annan kille kom fram till Carro & mig, och berättade hela våra liv på ett ungefär, mest Carros liv, men han visste mer än vi själva visste.
Har aldrig pratat med han innan. 
Det är sånt som förgyller livet.


Jag lämnar alla andra detaljer till ödet, känner att det inte är läge att ta upp det här.

Carro och jag kom hem vid 2-tiden. Vi gick o la oss i mammas o pappas säng. 
Och asgarvade åt allt. Och våra röster va totalförstörda, så det blev ännu roligare.
Det är så skönt att garva åt ingenting, man vet inte varför man gör det, man bara gör det, och livet känns så rätt. Ingenting kan gå fel,  man bara lever här och nu.


Nä sjukt lyckad kväll, när det väl kommer till kritan.
Kunde faktiskt inte gå bättre.
Inga tegelväggar blev slickade på, ingen polis, inget crazy klättrande, ingen dålig moonwalk.





Det ända jag ska häva är kaffe, och det är jävligt värt känner jag just nu.
Sen ska jag städa toan ( och nej, ingen har spytt , jag ska bara göra det för att det ska göras)
Mamma kommer hem imorgon, och ja, det ska va snyggt, det har jag lovat.


Jävla gött med nyfärgat hår! säger bara det! Mycket värt det också.
det blir så livligt, lever sitt eget liv, det där håret.
Alla borde prova på det.
Gör det nu, gör det sen, bara man gör det!
Som att födas på nytt.

Puss på't

En Mimmi som kanske har kommit på att hon kanske ska plugga nästa år.
Det är jag det.
Äh inget är bestämt, så jag tänker inte heller säga att jag SKA.
Jag säger som jag brukar: Vi får väl se.

Det är ändå jag som bestämmer, jag är mannen i huset.

Man blir typ störd när man är ensam hemma, jag får prata med mina två katter, eller med mig själv.
Eller så skiter jag i och prata och väntar tills Carro kommer , så man får lite vettiga svar.

hej o hå.

Välkommen hem Mimmi !
Någon har ju tänkt på mig iallafall. Fint väder, sol och grejer.
Då är jag nöjd för stunden.


Och.. det råkar vara Fredag..ojojoj.

En till grej med att vara arbetslös är... Att man inte håller koll på dagarna, innan kunde man längta till en fredag och känna att det skulle bli gött med lite helg.
Nu är man glad för alla som jobbar, man längtar åt dom.
Så man glädjs med alla som jobbar, att det blir Fredag, och man unnar dom en najs helg.
Man kanske blir en mer omtänksam person när man inte har jobb?
Gött isåfall.


Ikväll ska jag gå ut, gå ut och gå ut och gå ut.
Lika överraskande varenda gång, världen ligger framför ens fötter.
Man kan hamna överallt och ingenstans.
Pengar flyger åt alla håll. Man har roligt, sen har man tråkigt, och sen sover man.
Låter kul , eller hur!

Nä kul ska det bli, kul blir det alltid på ett eller annat sätt.

Jag färgar håret också, precis i denna minut.
Sitter vid "fin-bordet", och på detta bordet ligger en extremt vit duk, jag får sån jävla lust till att lägga huvudet på bordet och dra håret runt över hela bordet.
Man vill , men man får inte.



Nä nu ska jag skriva en låt.
puss på't

Så sjukt jobbigt när man inte vet vad man ska göra med livet, jobb och allt sånt där.
Jag har världens finaste vänner, världens finaste pojkvän, världens finaste familj.
Dom har sina egna speciella tjusningar var och en.

Så finns det saker som fattas, typ jobb, framtidsplaner, jo men planerna har jag ju i huvvet, men kanske inte 100% realistiska just nu?
Och då vet man inte vad man vill göra under tiden, tills man kan kämpa för det man vill.
Jag brukar inte ens berätta för någon vad jag vill göra, jag har nog inte berättat det för någon.
Jag är inte rädd för att det inte går att genomföra, utan mer för att jag ska göra mig själv för förväntansfull, och sen inte orka genomföra det.

Stockholm är ett steg på vägen känns det som. Verkligen.
Inte för att Småland håller människor tillbaka, utan mer att jag har alltid tyckt om Stockholm.
Samtidigt vill man inte flytta bara för att flytta, och det är där jag förlorar.
Jag kan aldrig bestämma vad jag vill göra, jag kan aldrig bara tänka på vad jag vill och sen göra det.
Utan jag börjar alltid tänka på konsekvenserna. Alltid.
Oftast dom negativa med.
Svårt och veta vad man vill göra i livet. Svårt och veta vart man hamnar, vilket är rätt logiskt.
Jag kan ju i princip hamna var som helst.
Skönt att jag har extrem separationsångest för saker då! haha..
Framtiden ser så jävla mörk ut så jag tänker släcka alla lamporna i den här lägenheten i Vasastan och bara skratta åt mig själv.
:)
puss

Vakna upp i Sthlm och ta en kopp kaffe och lyssna på ett par Lasse-låtar, det är mer än najs ibland.
Just idag känns det så.

Ett konstigt problem jag har är att jag väntar in i det sista med att göra igordning mig, för att jag vill hinna njuta av kaffet så länge jag kan, sen slutar det med att jag stressar.
Men nu när jag tänker efter så stressar jag hur jag än gör.
Tar jag två timmar extra på mig , så stressar jag i slutändan ändå. Varför? .. man kan ju undra.

Jag är nog för smart för mig själv. Jag lurar mig själv.
Ah, eller inte.


Ett tidigt tåg imorgon blir det, när min syster ändå ska till Linköping.


puss på't

Då sitter man här och dricker Freeway Cola från Lidl.
Regnar som det aldrig gjort förr ute.
Jag försöker komma på ifall jag ser ut som en man i det jag har tagit på mig, eller om kvinnan Mimmi ändå skymtar fram lite.
Får väl se.
Lite Johan Palm varning ändå tycker jag.
Får väl va satisfied med det.
Ha't fint.

Då sitter man här och dricker Freeway Cola från Lidl.
Regnar som det aldrig gjort förr ute.
Jag försöker komma på ifall jag ser ut som en man i det jag har tagit på mig, eller om kvinnan Mimmi ändå skymtar fram lite.
Får väl se.
Lite Johan Palm varning ändå tycker jag.
Får väl va satisfied med det.
Ha't fint.

Kom och tänka på när man va mindre och kollade på mysiga barnprogram, typ Pippi, eller disney eller nåt.
Kul tänkte man, då va man nöjd.. när man fick kolla på Disney-dags på en lördag och bara njuta.
Kommer ihåg ett program speciellt som jag gillade till viss del och resten hatar jag det av hela mitt hjärta, ryser när jag tänker på det faktiskt.

"Karlsson på taket".... Åh lillebror, han är så söt, leker på sitt rum och verkar ha det så kul, jag tyckte alltid han verkade så glad och nöjd. Han hade en såndär rolig klätter-grejj på väggen, inget kunde stoppa han. Man ville typ va där i filmen/serien och leka med han.
En sak, en enda sak gjorde lillebror fel. Ett jävla snesteg. Han hade fönstret öppet.Alltid!
Då kan man tycka, ( om man inte har sett Karlsson på taket någongång, att fönstret öppet får man väl ha?) Men njaa..får eller vill man verkligen det om man heter Lillebror?
I alla fall, så sitter lilla söta lillebror och leker o är glad. Då helt plötsligt, hör man det där jävla ljudet, lite helikopter liknande ljud, komma närmare och närmare....
Och man tänker... : Åh NEJ, nu kommer han den idioten...Åh NEJ skynda dig och stänga fönstret.. Åh NEJ han hann komma in.
Det är då jag slutar gilla programmet, det är då jag mår dåligt i hjärtat, ryser och vill spy på skiten.
Karlsson kommer och förstör allt, tar sönder leksaker, tvingar lillebror att köpa godis, ljuger och har sig. Är en riktig jävel helt enkelt.
Och så tänker man varenda program, att lär han sig inte o stänga de där jävla fönstret, så att inte äcklet kommer in..?Klart han inte gör, Karlsson får alltid komma in..
Inte nog med det... han är ful också, riktigt ful.
Halv flintis med lite lockigt hår i nacken och kort som ett barn, samtidigt som han säger att han är en "lagom tjock man i sina bästa år". Hur gammal ska han verka att va? 45? 14? 68?
Va är poängen med att han ska låta som ett barn, se ut som nåt mellan 15-78 och va halvflint?


Min fråga blir typ: Hur fan tänkte man när man skrev historien.?
Vem vill leka med en kort liten tjock gubbe som är taskig mot allt, och har världens äckligaste röst, och har en propeller på ryggen?
Och hur gammal han är.. det vet man inte. Han har ingen framtid, lever på lillebror, bor på ett tak och har samma skjorta varje dag.
Kul.
Pippi, Ronja Rövardotter, Bullerbyn... jag bugar & bockar och ger en stor applåd. Mysiga program/filmer som gör att man typ fick en mysig uppväxt genom att kolla på dom programmen/filmerna.
Men Karlsson på taket.. Det är för mig nåt obegripligt.






Jag hatar dig Karlsson!

(Bilderna är tagna från google.se jag har alltså inte tagit dom själv.)