Man blir så sugen på & flytta hemifrån.

Jag resonerar såhär.....

    19 år och livet ligger framför en..  Ja, och det är ungefär där mitt resonemang tar slut.

Jag kan inte flytta, för jag har inte pengar till det, för det finns inga jobb att ta.
Så jag har ju inte så mycket till val just nu, innan jag verkligen har ett bra jobb.
Söker jag skolan till hösten, japp, då blir det bidrag så det bara smäller om det.
Gött med skulder, jävligt gött.

Jag har inte en aning om vart framtiden tar vägen, vad jag ska hitta på, hur jag kommer leva mitt liv, okej.. ingen vet om det.

Men ska söka Singer/songwriter linjen iallafall, bättre och ta en liten risk och försöka.
Kul grej bara helt enkelt.


Här sitter jag då.. plockar ögonbrynen & kollar på Dr.90210, plastikkirurgi, jävligt intressant.

Och för en stund sen kollade jag på någon dokumentär om en kvinna som bodde typ i Ecuador bland några berg, i ett litet tegelhus, som bestod av ett litet litet rum, där bodde hon med sin lilla dotter, eftersom hennes man hade misshandlat henne och lämnat henne själv.

Jag asgarvade.. och inget skratt som hade med att jag tyckte hon va rolig. Utan mer ... här sitter jag & plockar mina förbannade ögonbryn, oroar mig för att mina pengar inte ska räcka  ( jag har en hel del nu av min lön) jag undrar vad jag ska hitta på imorrn, på min arbetslösa dag, kanske äta ur min fulla kyl, eller kanske köpa nån onödig tröja, eller kanske bara lägga mig vid ett element och värma mig.

Såna självklara jävla saker, som man inte ens tänker på, det har inte den där kvinnan.
Hon hade inte plockat sina ögonbryn, hon kämpade för sin dotters liv, och sitt eget.
Och ögonbryn eller Dr. 90210 är inget hon ens tänker på.

mamma sa: - Va världen är orättvis!


Hmm, jo, klart den är orättvis, klart den är.

Men, vi själva har förstört det, vi själva har gjort det orättvist. Ingen kan skylla ifrån sig.
Vi är så jävla trångsynta allihopa.

Jag säger inte att man inte får plocka sina ögonbryn eller kolla på nån ytlig serie.
Men finns så mycket mer än de där jävla ytliga.

Och ännu knepigare blir det när jag nu kollar på Roast på Berns igen, samtidigt som jag tänker på världsproblemen ... haha..