Mimmi mimmi mimmi mimmi

Är hemma hos mormor & morfar. Mysigt.

Jag åker ju runt till släkten och snyltar lite, mamma & pappa har ju lämnat mig.
Skämt åsido, klart jag klarar mig själv. Men hur jävla kul är det?
Nä precis.
Så jag passar på att hälsa på lite.

Dom ska skjutsa hem mig imorgon med, snälla som dom är!
Hur dom orkar va så snälla, det vet man inte. Dom gör allt för barnbarnen, barnen också iofs.
Blir man sån när man blir mormor? Att man har den plikten, eller att man bara känner att man ska ställa upp.
För så känner jag ju nu, att jag vill ställa upp mer för folk, men ibland har man inte tid, och ibland måste man göra annat.
Men mormor och morfar, dom gör det alltid. Dom ändrar alla planer för att ställa upp.
Beundransvärt.

Nä nog med seriös skit.



Jag kom & tänka på en grejj... att det är sjukt hur känslig eller sjuk i huvvet ( man får välja själv) man blir när man är tillsammans med någon, ah eller kär, va som helst.
Låter så töntigt egentligen, men man blir så rädd för att det ska ta slut typ, så man blir osäker från och till. Fastän man kanske inte behöver vara det. ( låter ju hur dumt som helst nu när jag skriver det).
Och när man verkligen tycker om en person, som verkligen är nåt speciellt, som man verkligen bryr sig om sjukt mycket, som man skulle kunna göra allt för.
Ja då blir det ännu värre. Så jävla bra, men så jävligt mycket värre.
Självklart är det värt det! Tusen gånger om är det värt det.
Och jag är förvånad själv att man kan bli så "känslig" ah eller sjuk i huvvet.
Men det kan väl bara va en positiv sak egentligen, jag hoppas det.
Även fast man vet hur personen funkar, så blir man osäker från & till vid varje liten annorlunda sak.
Försvinner gör dom tankarna lika fort, och kommer tillbaka efter ett tag.
Men värt , det är det.


När man typ kollar en person i ögonen och vet att den här idioten har fått för sig att han gillar mig, och inte vet jag varför. Då blir man lite rörd, på ett fint sätt.
När man kan säga vad som helst till personen, när man har kul ihop. Då vet man.

  


 Samtidigt så blir man så 

osäker ibland. Varför tar dom äckel-tankarna över för?

Och ju mer underbart det är, ju mer man känner att: " det här kan va den rätta" , ju mer paranoid blir man.
Men älskar personen, det gör man, det blir man inte osäker och sjuk i huvvet av, det vet man bara.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0