Varför gå ut och sen må skit dagen efter.
Varför gör man samma grej, när man vet att man mår skit ( oftast ).
Varför ger man sig in i dimman när man vet att man inte kommer hitta ut.

Sånt stort mysterium, eller inte. Självklart så är det ju på så vis att man är så himla blåögd att man skiter i konsekvenserna av det man gör eller kommer göra under kvällen, eller hur mycket alkohol som man dricker.

Man bara kör på, som om inget kan stoppa en! Och sen sitter man där dagen efter och skriker : VARFÖR?!

För jag undrar verkligen, varför! Varför gör man det.
Alla vet varför egentligen, man kanske har olika varför.
Mitt personliga varför på denna frågan blir svaret : därför!

Jag orkar inte ens spekulera varför, så jag säger bara : därför.


Så nu sitter jag är sliten som ett djur, och leker moraldrottning och säger till mig själv att detta nog va lite onödigt.
Sen nästa helg så står jag där, slänger fram kortet, leg och pengar.
Och bara slänger mig själv in i dimman så fort det bara går.
Jag vet ju om det.
Ändå sitter man och ångrar sig.
Alkohol? Vafan.

Och det enda jag pimplar idag, det är 2 liter Ramlösa, för att allt vettigt i min kropp som finns , har försvunnit. Och vätska finns inget som heter i min kropp.
Vatten vatten vatten.

Sen sitter man och nojjar över om  man har sagt eller gjort nåt lite väl dumt, mot någon eller mot sig själv.
Man kommer ihåg, men man vet ju aldrig med dom små detaljerna, som kan avgöra.
Sen märker man hur patetisk man är, eftersom ingen säkert märker att man gör på ett visst sätt.
Blir som en låtsas värld när man är ute, man bara pratar o pratar och diskuterar, men vettigt är det fan inte.
Inte någonstans.

Och nu ska jag duscha, och hoppas lite på att jag halv-drunknar så jag vaknar upp.