Yes, det är en hel vetenskap det där, vill jag tala om.

Det tar på energin att pressa sig själv med att försöka veta vad man vill här i livet.
Jag sliter typ mig själv i bitar inifrån känns det som.
Och ja, klart det låter jävligt dramatiskt. Vissa stunder känns det också som att det är jävligt dramatiskt, och att det också är befogat att vara det.

Ett ypperligt jäkla tillfälle att skriva låtar, eller skriva på gamla halvgjorda låtar, som jag bara lagt ner.
Varför jag har gjort det, det vet bara jag.

Sen suger det också att jag är en sån jävla grubblande människa.
Jag är bland dom mest tänkande och funderande människorna i världen, jag låter mig faktiskt skriva världen.
Jag kan också med all sannolikhet säga att jag nog inte är det när det väl kommer till kritan, men det känns så.
Tänker jäkligt mycket iallfall, det vill jag ändå påstå.
Det där var väl lagom förvirrande kan jag tro, haha. Men poängen framgår väl.

Så ligger landet.

Det var ju lite vad jag hade att säga såhär på natten.