Jag är ganska snäll faktiskt.
Jag har ett jävla temprament i vissa situationer.
Det har ett par stycken i min närhet fått känna på.
Oftast blir min familj mina offer, jag är väldigt tacksam att dom står ut.
Det kanske dom inte alltid gör iochförsig, men jag är väldigt tacksam ifall dom försöker, haha .

Simon fick maybe känna av mitt stresstemprament i helgen ,  liksom när det bara kliar i huvvet och man vill skrika alla små fula ord man kan, för att man oftast blir stressad och pressad och allt jävla jobbigt som kan hända.

Orden kommer oftast också .. och då får jag be om ursäkt till silledillen och alla nära och kära.

Är jag på g nu och ska skriva nåt slags förlåt mig för allt jag gjort -tal eller?
vad håller jag på med?


Jag sitter här i mina jävla glasögon och mitt huvud sprängs snart, GÖTT.
Mina glasögon är fina också, fast jag behöver inte alltid ha dom, men jag borde ha dom, för att dom är fina och för att det nog är hälsosammare att använda dom.
1. Mina ögon behöver dom nog lite mer än jag har använt dom.
2. Dom var riktigt dyra, så det är inte mer än rätt att jag har dom lite mer än jag brukar.


vi säger så.