Haha, okej, The Big bang theory är ganska kul. Regnar som fan ute, men lite kaffe och the big bang theory, så klarar man nog sig igenom denna dagen också. Eller klart man gör det:) Är nöjd med mycket just nu.


Känns stört att sitta här nu idag, den 7e. Och veta att för prick ett år sen så hade jag nyss tagit studenten.
Känns som igår, tror att jag verkligen blir " påverkad " av det för att jag ´knappt har haft me en ett sommarjobb sen dess.
Och det blir mycket tänkande då. haha.

Maltaresan, sjuk men riktigt rolig.
Balen, som var jäkligt lyckad. Sån himla känsla att fixa allt , klänning, håret, sminket, att göra nåt speciellt.
Världens bästa baldejt också. Kunde inte blivit bättre.

Studentdagen kom, jag vaknade upp med halsont, ångest, försov mig lite också tror jag.
Blev skjutsad upp till Emma på champagnefrukost.
Mysigt som fan, champagne dracks, och minnen snackades.
Regnade gjorde det, men helt ärligt så brydde jag mig inte speciellt mycket om det.
Inte direkt att vädret påverkade något.
Klockan vart sju på morgonen och jag hade inte direkt fattat att det skulle vara sista dagen med en fin klass, som jag hade fått vara med i tre år. Tre faktiskt fina år.

Vi åkte ner till skolan, fortfarande en obeskrivlig känsla av att allt var slut, jäkligt glad, men jäkligt ledsen på samma gång.
Ville inte ens tänka på samligen i klassrummet, utan försökte hålla humöret uppe!
Vi skrev i varandras mössor, som man alltid gör. Allt man skulle göra.
Fixade lite med flaket gjorde vi ( dom andra, tror jag var en mes och stannade inne för att det regnade lite).
Åt i matsalen, och sen gick vi upp till klassrummet.
Jag, jag jag, hade tagit på mig att skriva ett tal till Hasse.
Jag hade gråit ett par gånger för mycket åt det där talet när jag hade skrivit på det dagarna innan.
Och jag trodde väl inget annat, när jag började gråta mitt under talet i klassrummet.

Jag ville få fram hur mycket jag hade trivts där, i tre år, med en lärare som faktiskt försökte ta hand om oss. En klass med lite väl mycket självförtroende;) , vi vart lite väl bekväma kan jag nog erkänna i efterhand, och på sätt och vis jävligt jobbiga som jag tror några lärare skulle hålla med om. Men fy vad jag trivdes..
Att det sen haglade i nåra minuter, och regnade lite, och vart 10 grader varmt.
Det var inga problem. Känslan av att vi hade sprungit ut, att vi hade klarat det, att vi hade tagit studenten.
Och att dom tre åren var helt underbara, det var det som betydde något just då.

Idag är det måndag, och många som sitter med samma känsla av att allt är "slut" , kanske någon känner tomhet. Vill egentligen bara råda till att försöka njuta av sommarn, och tänka lite smått på vad man vill göra sen.
Njut av att man klarade skiten, och se framemot framtiden!
Det som nu känns som tomhet och värdelöshet ( är det ett ord?) är känslan av att man inte har rutiner, att man inte får göra samma sak som i tre år, att man inte ser personer varje dag man brukade träffa,  och det känns förjävligt, I know.
Även fast man är 19 år gammal, så har man inte ett hjärta av sten.

Vi säger såhär: försök att söka jobb , kurser och grejer vad som helst, och försök att inte lite till arbetsförmedlingen för mycket.... ;) Ifall inte det funkar så är alla välkomna hem till mig på lite arbetslöshets-fika.
Så kan vi gråta och kramas allihopa.
Det är lugnt.