En puss till Simon.

Skulle träffat Simon idag, men blev ett telefonsamtal istället.
Same shit.
Nä fy va hemsk jag är, ska träffa han imorn.
Nog för att våra samtal är sjuka, men det är ännu mer sjukt när vi ses.
Två personer med sjuk humor , ( försöker intala mig själv att det är på ett bra sätt) passar bra ihop,
vi har förmågan att skratta åt saker som är jobbiga, och när man minst ska dra ett skämt, när det verkligen absolut inte passar sig med ett skämt, så är det antingen han eller jag som säger det.

Dumma i huvvet eller konsten att kunna lätta på stämningen när det är jobbigt?
You choose.


Och jag är jävligt nöjd med min situation, snart 6 månader, och vi skrattar nästan alltid åt att vi har hållt ihop i 6 månader och fortfarande är nöjda med varandra.
Skrattar på ett bra sätt då alltså , inget hånskratt.
Vi älskar faktiskt varandra.
På riktigt.

Jag har alltid varit så jävla taskigt inställd till förhållanden, hittat fel som inte finns, lite patetiskt ibland att jag va så "petig".
Men ändå nu i efterhand vet jag ju att Simon är den enda jag har känt varit rätt, och jag är jävligt tacksam över hur bra min magkänsla har varit.
Därför har nog dom felen jag hittat innan på människor verkligen varit fel.
Fel för mig då alltså, inte passat mig alls.

Man ska aldrig släppa sin crazy personlighet, och jag har väl nästan fått för mycket av allt galet, och är mer crazy än någonsin.
Och det är jävligt positivt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0