Klart vi bjöd fönsterkillen på fika.
Rättare sagt så här han fortfarande kvar, jag tror vi ska adoptera han.
Han är väldigt snäll , och säger fina saker om vårat hus, så mamma är jätteglad nu kan jag tänka mig.
Pappa är nog med glad, lite stolt tror jag.
Underbart.
Jag är mest glad för att jag gissade hur han skulle se ut.
Och jag hade 100% rätt.
Jag sitter och gömmer mig i rummet på tredje våningen i vårat hus, eftersom jag inte har duschat och är allmänt ofräsch, haha och inte riktigt känner för att sitta och diskutera med vilka fönster vi ska byta till.
Det är ju ändå inte jag som bestämmer.

Jag känner mig lite som det barnet mamma och pappa inte vill visa upp, som man ger lite fika och säger till att det ska stanna utan att komma ner på ett par timmar.
Det barnet dom inte ger någon anledning.
Fast en sån situation med en liten twist, jag gör det frivilligt för deras skull.
Idag vill man inte visa upp mig, en 19 årig arbetslös människa som inte har duschat och har allmänt ofräscha kläder på sig.


nu ska jag kolla lite tågtider och försöka tvinga fönsterkillen att åka hem så jag kan gå och duscha.
Om vi nu inte behåller han.
Då ställer jag fram tältsängen i vardagsrummet och lägger fram en morgonrock, och sen har jag fått mig en bror.

hej.