Aldrig hade jag väl anat att jag skulle träffa världens finaste person och aldrig trodde jag väl att personen i fråga skulle stå ut med en person som jag.
Jag ska med all säkerhet säga att jag inte förtjänar denna människan, men att jag är så extremt glad att jag är tillsammans med personen, och jag försöker väl arbeta på att bli en bättre Mimmi ., så att jag åtminstonde förtjänar att ha en såndär fin pojkvän.

Det blir så personligt om jag skulle sitta här och skriva ut allt jag tycker och tänker om personen i fråga, men litegrann är nog okej.
6 himla månader, det är lång tid, tycker jag iallafall.
Och det känns lika bra som det gjorde i början, om inte bättre.

Och jag hoppas att han kan stå ut med att jag äter massa frukt i hans säng och alltid spiller, eller att jag målar svart nagellack och tappar det i sängen.
jag ska försöka bättra mig lite.
Jag vet att jag kanske är lite mer sjuk i huvvet än Simon, men när vi äter apelsinskal och slickar på tangentbord, eller när vi leker hålla-andan lekar så tror jag att vi e lika sjuka i huvvet ibland..
Det är lite det som är tjusningen med vårat förhållande, och när vi ibland borde vara allvarliga och seriösa så är vi inte det, tvärtom så att säga.

Det kanske låter klyschigt men vi har till och med roligt när vi har tråkigt.
Om man nu fattar, egentligen skiter jag i om nån fattar.
Jag fattar iallafall.
Puss på dig Simon.
Du borde få ett pris i att ha stått ut med mig såhär länge, och jag hoppas du kammar hem lite fler priser ju längre tiden går:) <3