Äter chips, har pratat med mannen i mitt liv ( äntligen) och jag har kollat på dokumentären om Wikileaks.
Jag skulle vilja säga att alla ska se den dokumentären. Det är viktigt.
Vill inte ta mer om det nu, jag hade kunnat skriva tills jag blev 65 år om jag hade börjat.
Jag grät igenom den dokumentären.
Grät och vart mållös. Har fortfarande ett slags tryck i hjärtat och i kroppen.

---

Och imorgon är det Lucia, och jag ska tvinga mig själv upp och kolla på the lucia-train på tv.
Med pepparkakor och en kopp kaffe, och mjölk.
Mysigt.

Jag ser framemot och träffa mannen i mitt liv också. Behöver hans fina humor och hans underbara skratt.
Kärlek helt enkelt.
åh.

Fan.
Ta vara på alla runtomkring, alla är värda respekt.