Be brave , you made it out, don't loose it.



på en sekund är jag ur gängorna igen.
På en sekund så är gråten i halsen.
Fattar inte.


Inget gjorde väl det bättre med bara 20 min tlfnprat.
Saknar.
Men som sagt. Se det positivt, ta det som en komplimang.
Ibland blir det så,  ibland inte.
Så är det.





Jag vill inbilla mig att jag är bra, att jag kan, att jag ska lyckas, att jag är värd.
Att jag tror på mig själv, att allt blir bra, att allt går åt det bättre, att det ska ordna sig.


Nu lägger jag ner lite.
Och ska försöka skriva lite.
hej