Helgen har varit lugn, och väldigt mysig. Helt enkelt en svinbra helg.
Och nu sitter jag här i myskläder, och typ självdör inombords.
Vill helst inte gå in på detaljer, kommer heller inte göra det.

Jag hade gjort vad som helst för att alltid få vakna jämte han, att varje dag få spendera tid med han.
Och jag hoppas att det kan få bli så en dag.:)


Det har gått nåra timmar och jag saknar han så det svider i hjärtat.
Det är sant.

Jag hatar dagar som börjar så otroligt bra, som får en att vara så lycklig , som sedan raserar som fan, och helt plötsligt så sitter man i myskläder och vill sjunka genom jorden.

Det är konstigt det där.

Men att försöka hålla sitt huvud högt och tro på sig själv, att man faktiskt är bra och är värd nåt, det är det enda jag kan göra just nu tror jag.
Får bli lite som det blir.
Försöka är ju ett jäkligt bra ord. För det går inte göra nåt annat.