Nu ska jag snart äta en glass! En glass är jag fanimej värd.
För jag är trött, nervös, och vill ha en glass helt enkelt.

Pallar knappt kolla på matchen. Blir helt i psykisk obalans.  Mår dåligt.
Är det nån gång jag skulle kunna få hjärtproblem så är det nu, bland annat.


Jag försökte rita idag. Men jag har väl glömt hur man gör, för jag kunde inte få ner ett enda streck på det där himla pappret. Snacka om prestationsångest, big time.
Jag skojjar inte när jag nästan nästan ville gråta en skvätt.
Jag vill inte tappa motivationen till att rita.  Varför ?  ( Ordet varför ska man helst skrika lite sådär övergivet och hemskt, så det blir mer känsla i orden, so u know)

Jag är lite sugen på ett nytt avsnitt Dating in the dark. Jag börjar liksom vänja mig lite vid det där.
Även att jag mår lite dåligt över hur ytligt det egentligen får bli, men som sagt.
Bra tv för fan.
Då kvittar det.


Imorgon blir det troligtvis forserum, till en fin pojkvän vid namn Simon.
Det är egentligen sjukt sjukt sjukt hur mycket den där killen betyder för mig.
Det är väl inte sjukt i sig. Det ska ju vara så :)
Men det känns så himla gött att känna såhär, känns äkta.