Det är när man börjar gå upp vid ca sex halv sju, och dricker en kopp kaffe samt söker två-tre jobb, som man vet att man verkligen behöver sysselsätta sig med något.
Rutiner heter det.
Jag kommer seriöst slå mitt eget huvud i väggen snart, jag kände det idag,
jag behöver gå upp tidigt,
jag behöver hata att helgen är slut och det blir måndag,
jag behöver uppskatta att jobbveckan är över och fredagen kommer med friheten.
Jag behöver ett jobb.

Jag uppskattar inte dagarna, jag bara glider runt.

När jag tog studenten så va jag nöjd över att glida runt, kände att dom lediga stunderna va NAJS, riktigt najs.
Men trodde jag verkligen det skulle hålla?

Här sitter man , och man undrar varför man inte sökte ett extrajobb när man va 12 år, så man kunde haft en liten säkerhet i livet.
Tacka vet jag mamma och pappa än så länge.