Har suttit och tänkt på Morgan i serien Ullared.
Så extremt jävla överskattad människa.
Vissa tycker synd om människan, andra " älskar " honom för att han är "sig själv" och skön helt enkelt....

Jag är verkligen en sån person som tycker synd om människor eller känner den där känslan av hur ensamma vissa personer verkligen är.

Men.. med Morgan känner jag såhär:

 För det första vinklar TV-teamet Morgans liv så förbannat fel, vad jag tror iallafalll.
Människan har kompisar, ändå spelar dom jävligt "hej jag är ensam och är tragisk"- musik.
Han går på "personalfest" och dricker öl, går runt lite själv, ååh alla tycker synd om Morgan.
I nästa veva säger han  : " Så kul va de inte bla bla bla, jag skulle hellre tatt en öl hemma"

INTE synd om Morgan, han har ett jobb, en bil, ett hus, kompisar han umgås med, han går ut på Harrys.
Va fan, spela lite tråkig och ensam musik till mitt liv också, då ska ni fan få se på tragiskt.
Bara för att människan har lite tråkiga skämt, eller har lite tuffsigt halvrött hår behöver inte det betyda att det är synd om han, det är inte synd om han för att han inte har träffat en kvinna ännu,
Har någon tänkt på att det kanske är han som är kräsen.

I mina ögon är Morgan bara en helt vanlig jävla människa, som får va me i TV, och TV vinklar lilla Morgans liv lite åt fel håll.
Det är mest synd om honom för att dom låter halva Sverige tro att Morgan e ensam.
Alla behöver inte ha fem barn o hundar o hela den baletten.
Morgan kanske är nöjd.
Spela lite metallica när Morgan åker till jobbet istället för nån påhittad Teletubbies låt.

Visst han är skitskön när han grillar lite mat, pratar politik i matsalen, fixar med lite jackor på lagret. Men tycker folk att han är skön, eller tycker folk att han är tragiskt skön?
Det är frågan.
Inte synd om Morgan. inte.