Att köra på en anka

Ja, för det va precis det vi gjorde påväg hem från Forserum innan. Haha ja jag vet .
En anka? Väldigt otippat om ni frågar mig.
Jävla jättevägen med mitträcke ( undrar egentligen om de heter så) o tvåfiligt o hit och dit.
Och en anka.
Ja, mer speciellt kan det inte bli.

och nu sitter jag i min säng, och är svintrött.
Efter att enbart har varit på lite släktkalas från kl halv fyra till sju typ.
Våran släkt är energikrävande, på ett gött sätt då.
Positivt bara.
Men trött som fan är jag.
Och lite småirriterad på olika situationer.
Just nu har jag så extremt jävla svårt att förstå människor. Det är bara så.

Jag är så glad att jag har personer i min närhet som uppskattar mig och älskar mig.
För jag älskar dom personerna. Och dom personerna förstår jag till tusen, dom personerna är kärlek för mig.

Det är bara det jag vill tillägga till den här diskussionen jag har här med mig själv.
Jag tror att jag skulle kunna skriva ungefär tusen gånger mer om hur frustrerad jag är ända in i hjärtat över saker som händer och saker som har hänt, och saker jag tror ska hända, eller saker jag vet ska hända.
Mimmi "den lite mer komplicerade människan" F. Mohlin.
Men nej , så roligt ska vi fan inte ha det.

Dricker lite juice gör jag med, hungrig är jag egentligen , men är för jävla trött för att ens hämta nåt.

Jag vill bara föreviga pojkhåret/ligisthåret på bild.



Jag säger såhär: 50kr per person och jag gör likadana ränder på dig, din mamma, din pappa, din syster, din bror, ja you name it, katten , hunden.. , våren 2011 kommer detta bli stort, på köpet blir man nöjd.
Jag skulle säga att det är en vild chansning, det finns en del risker, men som sagt, ett par jävla goa ränder, och sen är du i hamn.
Yes.

Vi säger så va.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0