soooooov mimmi frank sooooov



Tack.
När jag för en gångs skull vill kunna sova, så kan jag inte det.
Istället är jag klarvaken.
Tack.
Vem jag egentligen säger tack till , det vet jag inte.
För det är väl jag själv som borde typ springa fem mil på kvällen så jag blir trött.
Det är bara två timmar kvar tills pappa går upp, så då får jag väl ha nån att prata med , om jag inte somnar innan dess, troligtvis gör jag inte det.



Så vad underhåller Mimmi Frank Mohlin sig med då?
Ja, vad ska börja , kollar runt på gamla bilder på bilddagboken.
Jag funderar på livet , jag stör mig på saker, jag läser bloggar, jag kommer på att jag är hungrig men orkar inte gå och äta, längtar tills imorn, kommer på saker som jag inte ska glömma till sthlm, längtar till sthlm, svettas, fryser, 
Sen sitter jag och funderar på vad jag ska säga till mina framtida barn, om jag får några barn? JA skitsamma, vad jag nu ska säga till nåt jävla barn som frågar mig vad jag gjorde efter studenten, eller när jag tog körkort.

Ska jag säga: Käft, jag gjorde inget efter studenten , jag är värdelös, och jag väntar fortfarande på körkortet ska bli gratis för allmänheten.


Eller ska jag snacka klyschigt och säga: allt tar tid lille vän, jag tog det lugnt och va harmonisk, fann mig själv, och körkort, det känns så 2003, så jag cyklar hellre, ett tramp för miljön så att säga.


 Sen när vi ändå är och gräver i ångest.
Så kom jag och tänka på att jag fyller 20 , ännu en gång, känns som om det var igår jag fyllde 18 .
18 är stort, eller det var det för mig.
Va i hela friden känner jag nu.
Detta inlägget blir rörigt som fan , men jag behöver få ut detta, är det ingen som känner såhär?
20?
Jag finner faktiskt inga ord, och jag vet att man ska ta det lugnt och inte stressa upp sig.
Men nä , dom orden är bullshit tror jag.
jag tror att man visst behöver stressa upp sig, eller jag tror minsann att man stressar upp sig, sen om man behöver det eller inte .... det är frågan.
Men man gör det.
Och till Carro sa jag : Nä men ta det lugnt, 20 är en fin ålder , 21 känns för mig lite jobbigt.
Jag kom just i denna sekund på att jag också blir lite stressad över nåt jag inte riktigt kan sätta fingret på.. att bli 20 är nåt konstigt.


Jag ser kort från första utgången, 18 år, sugen på sprit. Sugen på drinkar, shots , sugen på livet.

jag ser mig själv nu, 2 år senare, bara meningen : "2  år senare"  får mig att vilja gråta.
Men utgångarna nu är bestämda , som i rutinerad, den är rakt på sak, den är väldigt vetande om vad som ska ske, den är trevlig, den är jävligt... ja rutinerad. Man vet. Man vet vilka som är dom goda drinkarna ,och man kör säkra shots.
Okej, cosmopolitan drinken tror man är god, men den är inte det, det lärde Carro och jag oss för nåra månader sen, så det är ett undantag.
Dom kan inte gjort rätt den gången.



(skulle vilja beskriva bilden med ett enda ord : partytrick)

Men livet handlar väl om att väga för och nackdelar med att vara ung eller bli äldre, jag anser inte mig själv vara gammal, anser inte att någon är det.
Man åldras, det är lite det som är grejen med livet.
Sen att jag tog exemplet på mina spritvanor just nu, det är en annan femma.
Det har väl varken blivit bättre eller sämre, nä skämt åsido.

En rutinerad Mimmi Frank skulle jag vilja kalla det.
hej-




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0