Kan det vara så jävligt, att jag har gått och varit arbetslös i nästan ett år?

Jag undrar vad jag har hållt på med under ett helt år.

Det var ett år med jävligt blandade känslor, det kan jag iallafall säga.

Jag kommer till den punkten där jag kommer på mig själv med att känna det som att studenten var förra veckan, att solbrännan från studentresan fortfarande sitter i. 

Men så är inte fallet.

Jag är ju för i hela friden snart 20 år gammal.

Och jag har ingen aning om hur och varför detta året gick så sjukt fort.

Det gör mig lite nostalgisk, att kolla igenom gamla sms.. eller gammalt på facebook.

Nu har jag ju inte så mycket gamla sms att kolla eftersom jag ovetandes kastade ut min telefon i en plastpåse med söndrig ciderflaska. Men ändå.

Att se att jag en dag har luggit på köksgolvet och lyssnat på Backstreet boys, gör mig rädd för mig själv.

Att jag hade en period då jag knappt sov på hela natten,utan ritade mestadels och kollade en morgon på Vingården med Bengt Frithiofsson klockan halv sex på morgonen.

Att 13e varje månad innebär lycka för Mimmi Frank, och också uppdatering på facebook räknandes på månaderna.

Vilket snart är 9 mån med världens bästa kille.

Att jag en gång i tiden hade egna pengar och satt och betalade egna räkningar med en kopp kaffe. 

Relativt nöjd över min ekonomiska situation.

Lite värre är det väl nu ska man väl erkänna.

nä.

nostalgi tär på känslorna.

hej