I ena stunden känner jag för att jobba, lite mer fördelar med ett jobb jaja jag vet.
I andra stunden så känner jag inte ett skit för det, låter kanske sjukt konstigt.
Men när jag sitter här och lyssnar på Melissa Horn, så börjar man tänka lite på vad man är ämnad för.
Alltså, vad är Mimmi till för?

Kanske inte ett skit. Men man hoppas ju.
Känns så värdelöst att jobba någonstans bara för att ha ett jobb, och bara för att tjäna pengar, och sen är man olycklig i 5 år.
Jag vet att man kanske måste, men inte något jag ser framemot.
Därför är det som sagt som om jag väntar, på att det bara ska dyka upp något jag vill göra. Drömjobbet.

Alla som tror att dom har hittat det dom vill göra, är dom nöjda?
Är dom verkligen det, är det liksom " nöjt " hos dom.
Är dom nöjda ända in i hjärtat, hur vet dom att dom är helt totalt nöjda?
För jag tror inte att man kan bli helt nöjd, man ska nog inte bli helt nöjd, då kan man ju inte riktigt känna att man blir mer nöjd än vanligt.
Haha, så jävla osammanhängande det här.
Men i mitt huvud låter detta bra, som vanligt.


Ibland är jag relativt nöjd, jag har precis skrivit klart en låt, börjat på en annan, fortsatt på ännu en annan.
Jag ritar, jag gillar det jag gör.
Men jag kan inte använda det till något förens det är klart.Och det stör mig lite.
Annars har jag världens roligaste fritidsintressen, för det är saker jag tycker om.

Mimmi F. Mohlin

På TV3 Norge just nu : Kongen av Queens